DigDogs

Tja, så har man blivit berömd! Fått ge intervju i Medlemstidningen...
känns kul ♥

 

Hej igen, vill bara visa min fina champion rosett, den är jag mycket
stolt över ♥♥♥

 

Här sitter jag, Hector och är stolt över mitt syskonbarn Zezzan som skötte
sig så fint på sitt livs första utställning.Zezzan är även halvsyster till
Castor, så det är rena släktträffen. Tack Malin för fina bilder,tack till
Anki för trevligt sällskap. Detta måste vi göra om !!!

 

Hipp hip hurra!!! Äntligen blev Hector BIR, hans halvsyster Bianca (Castors syster) blev BIM.
Domare var Kresten Scheel, han gav väldigt fin kritik, bl a Korrekt kompakt proportionerad
maskulin hane. Bra uttryck, bra överlinje, bra vinklad bak, utm päls, sunda rörelser med bra steglängd,
härligt temperament!!! Jag är så stolt

  
Äntligen!! Efter 10 cert var det dags för Hector att bli Svensk Champion
GRATTIS Hecke Pecke, det gjorde du bra ♥♥♥

På vår promenad i skogen, hittade Hector ett perfekt vattenhål att trycka
ned huvudet i, dessvärre fyllt med gegga i stället för vatten, han är go
den hunden. Castor och Fjodor bara tittar på honom, det skulle aldrig
falla dom i att dyka ned med huvudet så där...

 
Stackars Hector, han har analsäcksinflammation. Visst
låter det obehagligt, och det är det också.
Det började med att vi såg blod rinna "där bak", och
när jag tittade närmare såg jag att det var ett sår under
själva ändhållplatsen som det rann blod och var ur.

När jag tryckte på det, vällde det fram obehagligheter.
Åkte till veterinären i Karlskoga, där det rengjordes och spolades rent.
Hector fick sedan en penicillinspruta och en penicillinkur
på 10 dagar.

Sedan till det riktigt läbbiga... fick med mig en spruta med
antibiotikalösning som jag ska trycka in i "hålet" och spola rent.
Fick med mig Anders som assistent, han fick hålla fast
Hector medan jag var vid de bakre regionerna.

Det var inte speciellt roligt ,och svårt var det att trycka in den där sprutan,
Anders tyckte nog inte att det var dagens höjdare precis...
Tur att vi kvinnor inte är så blödiga...

 

Hector 2010 års näst vinstrikaste Bolognesen i BBHC pokaltävling.
Vann gjorde Nao Aphaia "Zorro" Castors pappa. Stort GRATTIS
till Carina och till Zorro förstås. Fast komma tvåa är ju inte illa pinkat heller ♥

      

Hej! Hector här, ville bara tala om att det här är nog det roligaste jag gjort ♥ ♥ ♥

I morgon är det Ransäter som gäller, vi ber till väder-
gudarna att inte regnet öser ner!!!

Tänk att folk inte kan plocka upp sitt skräp,
dags för renhållningsmaffian att göra en insats!!

Ojsan! Bara en vecka kvar till My Dog, hur ska jag hinna bli snygg till dess?
Jag ville ju bara vara lik lillebror.....

Jag tror Hector har en inbyggd sensor för petflaskor, den här flaskan låg helt gömd i snön, men Hector nosade upp den, grävde och plopp fick han en flaska i munnen. Varför har han en sådan förkärlek för flaskor? Är han månne en fyllehund i smyg.
Appropå Hector så vågade han äntligen för första gången springa uppför källartrappan idag, förut har han suttit nedanför, gnällt och fegat.Här hemma är det värsta godisfabriken, Lovisa bygger pepparkakshus,tillverkar ischoklad, polkagrisbräck, kola och tryffel,mums!!! Nu gäller det att hålla fingrar och mun borta från dessa godsaker. Svårt för en hemsk godisgris som jag!

Tänk att vi fått en skräpsamlare i familjen. När vi är ute på promenader, plockar Hector upp de mest häpnadsväckande saker. Kan nämna den mest bisarra saken: en gummitutt som ska sitta nertill på en krycka.
Oj vad lycklig en liten valp kan bli, bar hem den och nu tillhör "tutten" leksakslådan ute i hagen. Mer saker han burit hem är: 1,5 l cocacolaflaska (flaskan var lika lång som Hector), iett helt kvarter bar han flaskan som en cigarr i mungipan, kaffemugg, 33 cl vattenflaska, pinnar, stenar, godispåsar mm mm. Vi kan snart ta ut en avgift från renhållningen för att vi håller kvarterets diken rena från skräp.

Mobiltjuven

Snacka om skicklighet! Häromdagen när jag och hundarna skulle gå ut på vår sedvanliga runda,
hittade jag inte min mobiltelefon.
Jag vände uppochner på huset, letade och letade men ingen mobil.
Kom då på den briljanta ide´n att ringa efter telefonen.Slog numret och lyssnade, ingen signal... men vänta hördes det ingen signal långt långt borta. Jo! en svag signal nådde mina öron och jag gick mot ljudet som hördes starkare och starkare. Till slut var jag tvungen att öppna ytterdörren och nu hördes signalen högt och ljudligt.

Jag gick med snabba steg mot signalen som visade sig vara i hundhagen. Gissa om min förvåning när jag hittade mobilen längst bort i hundarnas inhängnad. Det måste gått till så att när jag plockade ihop sakerna (telefon,vantar och nycklar) och la ifrån mig dessa när jag satte på mig skorna, måste Hector, snabbt likt en vessla nappat åt sig telefonen och smitit ut med den....

Han måste gilla telefoner den hunden! För vad gjorde han inte några dagar senare när min systerdotter Sara var här. Hon satt på kökssoffan med telefonen liggandes brevid sig då jag såg Hector sakta sakta närma sig mobilen ställa sig på bakbenen och ta telefonen i munnen (utan att Sara märkte någonting)!!! och försiktigt tassa iväg till soffan som han ålade sig inunder.

Idag har vi varit på djursjukhuset i Karlstad för undersökning av Hectors ögon.
Tidigare har vi varit tre gånger hos annan veterinär för undersökning, spolning av tårkanal osv med blandade resultat, man hittade inga nedre tårkanaler, det gick inte spola kanalerna, vattnet gick i retur och spolade ner veterinären istället...
Efter detta beslutade vi oss för att besöka en ögonspecialist istället.
Vilken tur vi hade: Hectors tårkanaler finns där de ska vara, det gick att spola igenom kanalerna, pust!
Anledningen till hans rinniga ögon var en rejäl inflammation som vi fick en salva(Terracortril) att droppa i ögonen tre g/dag i tre veckor.
Så man kan verkligen konstatera att sola i Karlstad finns, så kändes det ialla fall när vi gick ut från veterinären.

När vi kom hem ringde en granne och frågade om vi skulle ut i skogen, och ja Castor och Hector blev heltokiga när jag sa NINO OZZIE TROLLE OCH BOBBY (namn på grannens hundar).

Hector skällde i vanlig ordning som en tok när vi åkte iväg, han lugnar alltid ner sig efter ca fem minuter, men det är väldigt långa minuter!